I början av 1900-talet upptäckte man i Ålkila by ett bergsområde med vacker röd granit. Fyndet fick namnet Rödbrott. År 1904 började Pyterlax stenandelsbolag bryta sten och de anhöll om att få lasta stenarna på godsvagnar på kustbanan, som låg endast 500 m från stenbrottet.
Berget i Rödbrott hade tydliga skikt, vilket gjorde brytningsarbetet lätt. Det mesta av stenarna formades till sockelstenar eller höggs till gatstenar, som användes i Helsingfors. Bolaget hade även stora planer, som aldrig blev av. Bl.a. skulle man skicka stenblock till Kaukasien, där Kejsarinnan Katharina II:s monument skulle smyckas.
Efter några år köpte firman Kivekäs och C:o stenbrottet. Deras anhållan om att få en växel ute vid kustbanan och ett 500 m långt stickspår till Rödbrott beviljades och den 16 maj år 1907 öppnades växeln både för gods- och passagerartrafik. Samma år köpte även statsjärnvägarna ett bergsområde vid det här stickspåret för att de skulle kunna bryta sten för järnvägarnas behov. År 1908 bestämde järnvägsstyrelsen att stationen vid stickspåret skulle heta Rödbrott växel.
Urklipp ur tidning år 1907
Verksamheten i Rödbrott var stundtals livlig. Omkring 50 arbetare från olika delar av landet sprängde loss blocken och pikade dem till gatsten. Eftersom logiutrymmen inte fanns i närheten, byggde firman ett stort hus, som kallades Hotellet och där fick många arbetare mat och logi. Man byggde även en brunn och en krutkällare på området.
Urklipp ur tidning
När verksamheten i stenbrottet tog slut är oklart. Efter kriget tog Curt Ginman över den verksamhet som hans far, Gustav Ginman, startat på 1930-talet i Rödbrott. Kring stenbrottet fanns stora högar av olika storleks stenblock. Curt Ginman köpte en stenkross och började krossa stenarna till krossgrus. Krossningen gick trögt och verksamheten måste läggas ner p.g.a. dålig lönsamhet.
Under åren 1930-1938 verkade en ångsåg i Rödbrott med namnet Rödbrotts ångsåg. Den lilla industrin använde stickspåret för sina virkestransporter till och från blocksågen.
